Åke Norsten har suttit i rullstol sedan i mitten av sjuttiotalet. I början av sommaren släpptes hans bok ”Drivkraft”. Han skrev den för att väcka liv i det tynande intresset för rullstolsmanövrering och dess betydelse. -De flesta företeelser i samhället utvecklas i vågor och varje ny vågtopp för med sig nyheter och mer kunskap, säger Åke Norsten, idrottslärare och rullstolsinstruktör på Frösunda Center. -Skateboard exempelvis, är nu inne i sin tredje våg, och dagens skateboardåkare utför övningar som pionjärerna i slutet av sjuttiotalet inte ens drömde om att göra. Han menar att rullstolsåkning eller vardaglig rullstolsmanövrering har inte haft samma utveckling. -Trots att rullstolarna har blivit bättre - de väger mindre och är lättare att manövrera - har utvecklingen stått stilla när det gäller färdigheterna. Han köper inte argumentet att hindren man möter i vardagen sätter gränsen för vad man faktiskt behöver lära sig och att det inte finns anledning att lära sig något som inte har nytta av direkt. -För att maximera sin frihet måste man även lära sig att hantera situationer som man kanske bara ställs inför några få gånger. Och det handlar inte bara om självändamål och cirkusnummer. -Det är till exempel en enorm frihet att bara kunna tacka ja och åka om man blir bjuden till en sommarstuga där man aldrig varit förut. Utan att behöva en fax på planritningen över tomten och stugan därför att man tvivlar på huruvida man ska klara det. För var och en som får ett funktionshinder borde det vara naturligt att försöka utforska gränserna för ens nya tillvaro. För att hitta en identitet och en ny plattform att gå vidare från. I filmen ”På vingar av stål” kör till exempel Jalle Jungnell på bakhjulen framlänges nedför de drygt trettio trappstegen ner från Klarabergsviadukten till Vasagatan. Filmen spelades in för tjugo år sedan, men idag är det förmodligen bara ett fåtal som ens skulle drömma om att försöka sig på att upprepa Jalle Jungnells trappkonster. Åke Norsten menar att det bland annat beror på att det saknas en motsvarighet till ”Vingar av stål” - en uppdaterad version. Under åttiotalet var filmen en trendsättare. Genom att svänga pendeln till extremlägena uppmuntrade den rullstolsbrukare att själva utforska sina gränser och den visade rehab- och vårdpersonal vad som är möjligt. Åtminstone för gruppen ryggmärgsskadade. -Jag tror att rullstolsmanövreringens betydelse hamnat i bakvattnet också därför att det brister i kunskap. Både om vad som är möjligt och hur man når dit. -Vem ska veta vad och hur man ska lära ut när nästan alla vård- och rehabställen saknar rullstolsbundna förebilder. Trots alla goda föresatser som funnits om motsatsen. -Fast man måste ju inte vara rullstolsbrukare för att lära ut rullstolsmanövrering på ett trovärdigt sätt. Med boken hoppas Åke Norsten kunna återupprätta intresset för att träna rullstolsmanövrering bland arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Genom åren har han ständigt fått frågor både från personal och rullstolsbrukare som har med rullstolsträning att göra. -Jag har alltid saknat något att hänvisa till. Det var mycket därför som jag skrev boken - jag ville beskriva rullstolens alla möjligheter. En annan anledning är den olyckliga polariseringen som skett mellan sittergonomi- och köregenskapsfundamentalister. -När det gäller rullstolsåkning är det överhuvudtaget inte fråga om antingen eller. Det är istället helt avgörande att inse de nära sambanden mellan hur man sitter och hur man kan manövrera stolen. Han är övertygad om att man dessutom kan minska de förslitningsskador, som mångårigt rullstolsbruk ger upphov till, genom att ägna mer tid åt att lära nyskadade att köra och sitta rätt. Trots att Åke Norsten framhåller vinsterna av att ha höga målsättningar, och att inte skygga för sådant som kan verka överkurs, lägger han tyngdpunkten i sin bok på rullstolsmanövreringens fundamentala delar. -Det är en förutsättning att lära sig grunderna för att man ska kunna gå vidare. Och det är viktigt att lära sig rätt från början därför tycker jag att man ska ägna tid åt att nöta basfärdigheter. -Det är speciellt viktigt för ms-sjuka eller cp-skadade rullstolsbrukare. Han återkommer ofta till tidsfaktorn och menar att om man ger inlärning och träning för lite tid blir resultatet ofta kortvarigt. -Det skulle kännas meningslöst om de som jag tränar inte ens tog med sig sina nyvunna kunskaper hem. ”Drivkraft” gräver djupt och missar inte en enda aspekt på rullstolsmanövrering. Här finns intressant historik, en beskrivning av rullstolens alla delar, en inventering av olika rullstolsbrukares olika förutsättningar, analys av samspelet mellan sittergonomi och körteknik samt en beskrivning av träningsmetodik som är upplagd i 16 lektioner. Alltihop stöds av en riklig mängd illustrationer. Trots att boken omfattar väldigt mycket går det bra att använda den som uppslagsverk tack vare en tydlig indelning. Åke Norstens långa erfarenhet som rullstolsbrukare, hans rullstolsracingkarriär och hans examina från Bosön och GIH slår igenom i hans analyser, argument och slutsatser. Man kan emellertid invända mot den väldiga mängden detaljinformation i boken som gör att man kan tappa uppmärksamheten på det man läser. På det sättet ställer ”Drivkraft” krav på sin läsare. Men det gör å andra sidan Bibeln också. FAKTA ”Drivkraft” har producerats med stöd av Hjälpmedelsinstitutets stimulansbidrag för kompetensutveckling inom hjälpmedelsverksamheten. Den går att köpa från Frösunda Center för 295 kronor. ISBN 91-631-0025-8. Boken är dessutom kurslitteratur i ett tvådagarsseminarium som också går att beställa direkt på denna webplats.